360° Norr Om Polcirkeln Med Niklas Roselius

-15°C och Båtmässa, kan det bli bättre än så för en Arktisseglare som jag.

Ställ just dina frågor kring mitt unika seglingsäventyr 360° Norr om polcirkeln.

Vi ses i Nautiska Magasinets monter mellan 12-16 på Lördag där Ola Skinnarmos bok ”Nordostpassagen” och Ariel IV bok ”Den omöjliga Isresan” signeras.

Med vänliga hälsningar Niklas Roselius

Kåre skyddar sig mot det tidvis bitande regnet, när inte solen skiner på oss.

Den mesta trafiken vi möter består av bogserade pråmar. Hela civilisationen här uppe bygger på att pråmarna kommer fram innan nästa vinterns is hinner lägga sig.

Emellan åt känner vi oss övervakade. Jag prövar att ropa upp den till synes aktiva radaranläggningen, men igen svar.

Vi njuter av god mat och vackert väder.

Hittar man en plats med lä värmer solen gott och vi gläds alla åt att vädret fortfarande är med oss. Iland pratades det om att snart kommer isen, men vi förtränger dessa tankar och njuter av stundens behag.

Vad kan man inte baka ombord?

Vädret och seglingen släpper kreativiteten lös nere i pentryt. Vi utmanar varandra i en oskriven tävling där det är tanken som räknas. Men våra förmågor ombord överträffar nästan alltid varandra och att dagligen bli överraskad med en ny smakupplevelse gör livet fullvärdigt.

Eric och Birgitta njuter framme på peket under Lottas kommando.

Vi lämnar Cambridge Bay som sista båt och tar åter igen upp kapen mot Polska Solanus och Svenska Anna. Eftersom vi är ända båten som ännu har spinnaker knappar vi sakta men säker in på deras försprång. Sådana här dagar är de man vill minas av den arktiska sommaren.

Full fart i byn.

Draghunden får sin dagliga motion, men blir plötsligt blir den rädd för min kamera och morrar till. Sommarens fångst av Arctic Char bevaras bäst genom att soltorkas mot husfasaden som den alltid har gjort. Avlägset ligger Cambridge men vissa drömmer sig bort även om flygpriserna tyvärr är lite väl höga.

Arktisk garageuppfart.

Det är minst sagt spännande att snirkla fram längs gatorna. De är varken många eller långa men mycket annorlunda mot vad man finner på Svenssons garageplan.

Traditionella kläder.

Blir inbjuden till en lokal familj. Vi testar kolgrillen hanns som är ny, han ber om tipps vid användandet av briketter för tidigare har han brukat gas . När vi sitter och diskuterar kommer vi in på deras bröllop. Frun ägnade ett år att sy deras egna bröllopskläder. Idag ligger de konserverade längst ner i frysen under myskoxe, ren och lax. Men de tas gladeligen upp ur polarfrosten och vi får alla mannekänga.

Radio Peter i Cambridge Bay på väg ut till Ariel IV.

Efter ett par soliga och händelserika dagar är vi så redo att tackla den sista biten av Kanadas vildmark, innan Alaska tar vid. Peter som alltid svarat oss ute i radioetern gör ett besök ombord och han har oändligt många historier att berätta.  Förhoppningsvis kan vi också så småningom summera vår passage i Petes lista på genomseglade båtar…

Olika intressen lockar på byn.

Vi sjömän har ju våra laster. Jörgen ser gärna en film då ock då men ombord har det varit svårt att hinna med detta. Själv får man ju göra sitt för att förgylla veckotidningarna hemma i fikarummen. Burkmat i all ära men en pizza slice förgyller landbesöken.

Det ska börjas i tid.

Alla njuter vi av sensommarvärmen. Snart kommer första frosten, ett par veckor kvar nu i slutet på augusti.

Vägarna ryker och trafiken är inte tät men tung från byns vattentäkt. Skönt att sträcka på benen innan de kommande långa etapperna vidare väster ut.

Glimtar kring Cambridge…

Vi träffar den lokala försörjningschefen av drivmedel på kajen och han erbjuder en privat guidning av området som var svår att motstå. Själva hade vi först tänkt gå men det visar sig vara värt att skumpa lite gammal hederlig Dodge för omväxlings skull.

Njutbar höstdag innan den långa mörka vintern.

Inget träd så långt ögat kan se men gott om markväxande små juveler. Det karja landskapet erbjuder en oväntad mångfald av blommor och krampaktigt kurande små växter. Man får helt enkelt gå ner på knäna och spana in den arktiska faunan.

Kung myskoxe tar det med ro.

Vi är precis på väg tillbaka mot byn när Lotta ropar till.

– Är det en hårig sten, eller rent av en myskoxe där till vänster?

Vi har alla precis åkt förbi myskoxen liggande bara tjugo meter vid sidan om vägen.  Och inte bara en gång, utan två. Som vanligt har vi Lotta att tacka för ännu ett fantastiskt djurmöte.

Det jobbas intensivt med att lossa vinterns sita pråm med förnödenheter till byn.

Tidigt på morgonen väcks vi av en megafon med budskapet att vi måste ankra om. Det är nämligen på väg in en stor pråm med vinterns förnödenheter och byggnads materiel till nybyggnationer. Pratar med pråmmästaren som lastade allt för två månader sedan i Vancouver och som nu får svart på vitt om allt kom med. Logistiken är viktig och det ska lossas på fler ställen så det får inte bli fel. Men största problemet är ändå isen, som de i år fått vänta nästan en månad extra för.

– Och nu gäller det att komma hem innan det fryser på  igen, skrattar den väderbitna Kanadensaren och återgår till lossningen…