Långa soliga dygn i Upernavik
Grönländskan är fortfarande ett mysterium och våra försök på danska går inte alltid hem. Annars är grönländarna vänliga och positiva. Byn klättrar upp på sluttningen mot flygplatsen som är utbyggd med stenmassor och placerad på toppen av ön. Tyvärr är priserna höga och hjälper byborna föga att komma ut i världen.
Föryngring bland de små färglada husen
Vi njuter verkligen av vårt stopp. Snart har det gått en vecka och vi känner oss som hemma. Byns influgna läkarpar från Danmark tar väl hand om oss och är frikostiga med sin läkarbostad. Här kan vi duscha, tvätta och nyttja internet.
Steven Rasmusen, Upernavik
Vår vän på kajen Steven Rasmusen visar prov på sin fiskekonst. Vi börjar nu längta ut till havs igen även om vår vecka i hamn kommit väl tillpass. Med välbunkrad och genomgången båt känner vi oss redo att möta utmaningarna i väster.
Inget lämnas åt slupen på Ariel Fyra
Eric och Lotta är flitiga och tillsammans försöker vi alla att pricka av att göra listan. Men solen håller moralen uppe och till kvällen kan man ännu se fram emot en glass.
Fiskhandling i första led
Erik tipsar om att de lossar fisk till Arctic Greenland vid kajen bredvid. Tar några bärkassar med mig och går över. Får tillslut en kontakt som kan hjälpa mig att översätta min fiskhandling från den lokale fiskaren. För hundra danska får jag fyra kilo hällefisk och lika mycket havskatt.
Niklas fiskfiléingsskola
Lotta och jag ror över till klipporna som bildar den naturliga vågbrytaren till hamnen. Här har vi fritt spelrum att rensa och skölja vår fina fångst. Ett lätt duggregn drar bort och vi får en härligt salt stund på klipporna. Måsarna närmar sig men håller sig på avstånd. Vi har nu fisk till flera dagar och planerar att frysa in det mest tills vi seglar västerut.
Dubbel regnbåge söder om Upernavik
Efter en regnig natt går Lotta och jag på vakten lagom till att solen sakta ska bryta igenom. Regnbågsvalvet som till och med dubbleras ger oss en bra start på dagen. Skriva lite dagbok om vad som hänt och snart är det dags för frukost fram emot klockan sex. Isbergen tar visst inte slut och guidar oss in mot Upernavik under eftermiddagen.
Nyanser av blått
Husmosaiken i Upernavik välkomnar oss som vanligt och efter att ha fått en plats vid kaj utanpå en bogserbåt, tar vi oss en kvällspromenad. Eftermiddagens regn har lagt sig och lockat ut byns invånare på kvällspromenad. Ungdomarna kommer med läsk i genomskinliga påsar. Tydligen är kiosken öppen, vore inte dumt med en glass. Diskret gömmer sig kiosken i ett hus likt alla de andra. Man ser det endast på att folk kommer och går i en lite alltför strid ström. Väl inne finner vi det mesta från grytor till två kronors styckgodis och till min förtjusning en ny glass från Antonbergs marsipanfabrik. En glassbar som sitter perfekt i handen. I hamnen har ett isberg lagt till vid kajen och man är allt bra sugen på att stiga ner.
Harmonisk avslutning på Disko Bay
Vi siktar åter öppet hav och dyningen börjar varsamt rulla oss. Isbergen ger sig nu sakta ut till havs medan vi finner en fin ankarvik. Ett orange sjömärke leder oss för ovanlighetens skull rätt om sista klippan. Vi kommer precis undan dyningen och kan njuta av vågskvalpet från andra sidan udden. Innanför oss ligger en öppen fiskebåt för ankar och en bit upp ligger en liten stuga.
Precis när vi trott av vi var ensamma som seglare, i alla fall här på kusten norr om Disko Bay, kommer det in en segelbåt till norrifrån. Med engelsk flagg glider de förbi och ropar,
-What are you doing on my anchorage.
Fyra instrument och djävulens flaska
Men det var inte så illa menat och kvällen blir minnesvärd. Ombord har Bo Schellton fyra klättrare från Nederländerna. Och klättrar de lika bra som de spelar finns det nog inget berg som är för högt. De hade varit kring Upernavik och ägnat sig åt storväggsklättring direkt från segelbåten. Och nu agerade de som besättning på hemseglingen till Skottland. Irländska toner klingar över den spegelblanka viken och en av killarnas stämma tar oss rakt med till Irland. Men vi får alla smaka på en medhavd häxbryggd, där en liten kobra i sällskap av en skorpion utgör flaskans innehåll.
Tidig morgon på Disko Bay
Efter ett par timmar i tät dimsegling med uppdykande isformationer drar sig dimman söder över och vi får åter god sikt. Grönlands fastland sticker upp ovan den täta dimman och där till månen mot klarhimmel. Kan lämna över till Kåre och Jörgen med ett stabilt med isigt läge under kryss upp mot Disko Islands nordöstra udde.
Natten sätter sina spår
Som vanligt blir man så väckt i ottan. Idag kan man dock inte klaga. Isbergen speglar sig klart i vattnet och stormfåglarna gör oss sällskap vid tandborstning på däck. Några isberg skyddar en liten by på Disko Island som färgglatt klättrar upp på norrsluttningen utmed en bäckravin från glaciären ovan. Vi har hela sundet för oss själva när nu Danza styrt hem mot Main i nordöstra USA.
Fotografering intill vägg av is
Dimman lättar och Disko-bukten bjuder på makalöst väder. Disko Island i väster med sina svarta resliga toppar. Gigantiska isberg seglar fritt likt gamla slagskepp med fulla segel. Vi utmanar ett och passar på att fotografera ifrån gummibåten. Besättningen får slita vid vinscharna tills fotografen är nöjd. Till kvällen kommer dimman åter rullande och gör seglingen än mera spännande mellan kobbar och skär av isberg.
Frukostplanering och ett isigt hamninlopp
Solen är med oss och i hamn njuter vi av yoghurt och marmeladsmörgåsar. Disko buktens rutt diskuteras och vi har lite olika stopp att välja på utefter vind- och issituation, varav ett är en gammal bosättning som lär vara värd ett besök.
När vi lättklädda styr ut ur hamnen möts vi av en propp med glaciäris. Vi glider tajt igenom och skuggan från vår mast tecknar sig mot den vita isen. Men snart är solen borta och vi är snabbt inlindade i den fuktiga och täta grönländska dimman. Radarn visar att vi inte är ensamma men är radarekona is eller båtar, återstår att se.
Hamnen i Ilulissat samt vyn från vår duschsvit
Ska det bli gäster till middag får man lov att ta och duscha först. På vandrarhemmet gick det inte och sen börjar rundvandringen på by. På hotel Hvite falk får vi sen lov att låna en svit. Detta för den ringa summan av 120DKK. Dock var det dekorkakel på handfat och toalettstol och gott om varmt vatten. Sen att vardagsrummet låg på första parkett med badklipporna kittlande nära isbergens förbifart sänkte ju inte standarden direkt.
Glass på hemrört vis
Fisksoppan puttrar och vinet kittlar i näsan. Danzas besättning kommer över med ett inbjudande ostkex. Vi tar sedan grytorna med oss över till Danza som ligger jämsides innanför oss. Trevligt med ombyte för middagsstunden. Vi tränger ihop oss kring bordet och njuter av den rykande soppan. Smöret smälter ner i det spröda majsbrödet på riktigt amerikanskt maner. Vitlöksbrödet går flitigt och snart är det ombackning på soppan. Inte en riktigt Danza-middag utan den gamla hemvevade glassmaskinen så klart. Ungdomarna agerar som ett tränat team med farfars nu 60-åriga glassmaskin. Med hemkokt chokladsås på mormors recept, njuter vi av grönlands bästa chokladglass.
På läktaren i Ilulissat
Även om byn är överkomligt liten så är kartan bra för att hitta till bland annat tvätteriet i andra änden av byn. För först ska man köpa ett förbetalt magnetkort till tvättmaskinerna på kommunhuset och sedan orientera sig rätt. Passerar förbi fotbollsplanen där det är gott om folk och det spelas match. Väl där får jag hjälp av en dam att begripa mig på den gamla fina tekniken att välja maskin. Torkvädret är perfekt och till kvällen har vi gemensam middag med Danza. Vi står för varmrätten och de med förrätt och dessert.
Att klättra på mammas rygg är det bästa jag vet.
Även om sportbilar och flygplan drar ögon till sig är det ändå de rultande små hundvalparna som slår allt. Tjocka som små griskultingar vaggar det fram i gröngräset kring sin lilla lya. Mamman är kopplad med inte ungarna som emellanåt får sig ett nyp i nacken när de äventyrat sig för långt bort. Har man tur så kommer de lite äldre valparna fram till en och vill kela.
